Jag suckade, fan. Nu kommer folk hålla på att vi har förändrats och håller på växa upp, osv.. Jag ringde upp Miley och pratade med henne och berättade allt medans jag gick runt och letade efter Justin över hela stratford. Pattie hade jag tappat bort och jag gick nu med Justins mormor. Vi hade nämligen delat upp oss för att försöka hitta Justin tidigare..

---

Vi gick och letade tills det började bli kväll, jag började bli riktigt orolig nu. Pattie var nästan hysterisk och jag gick in i en starbucks för att dricka en kaffe så jag skulle orka vara uppe längre.

Efter ett tag så ringde Pattie mig - eftersom vi hade delat upp oss så höll vi kontakten över telefon hela tiden - och jag svarade.
- Vi har hittat ryan, kom hem till Ryan fort, sa hon och jag gick dit med Justins mormor. Jag var fortfarande arg på Justin och hade inte en anledning till att vara glad på honom, men ändå är han den jag älskar mest i hela världen. Så jag kunde inte låta bli att bli orolig.

Efter ett tag kom vi hem till Ryan. Alla var där, hans mamma, pappa, pattie, scooter och justins morfar. Ryan satt på soffan och såg väldigt trött ut.
- Var är Justin?, var det första jag sa när jag kom in och Pattie såg ganska så förstörd ut.
- Jag vet inte, vi tappade bort varandra igårkväll, sa ryan och han höll sig för huvudet som om han hade en huvudvärk. - Igår när du sprang ut från festen så sprang han efter dig, sen dess har inte jag sätt honom.. sa ryan.

Mitt hjärta stannade i en sekund.
- Så allt är mitt fel, sa jag och kände hur tårarna rann ner för min kind. Ryan gick fram och kramade mig.
- Det är inte ditt fel, Justin älskar dig väldigt mycket och ville bara inte att du skulle vara sur på honom, men han är säkert någonstanns bara, allt är bra, han mår säkert bra, sa ryan och kramade mig. Jag kramade tillbaka och höll honom hårt.

Vår kram avbröts av att Scooter hostade högt, jag kollade på honom och han kollade på mig allvarligt. Som om jag gjorde någonting fel, jag kollade istället snett på honom. Mina tankar avbröts av att min telefon ringde. Det var dolt nummer.

- Hallå, svarade jag och hörde lite buller i bakgrunden.
- älskling, förlåt... sa en bekant röst lite halvt trött, jag lugnade mig.. Äntligen fick jag höra hans röst.

___________________________________________________________________________________

ni kommenterade jätte bra förra inlägget, blev jätte glad! =)

Kort kapitel i know ! =) men jag uppdaterar ju ofta jämfört med andra novellbloggar ellerhur ? =) Nästa kapitel kan bli ett extra långt om ni vill`? =)

Vad vill ni ha mer och mindre av? jag fick lite ideér förra gången ni skrev och jag ska absolut klämma in lite här & där!